Faces

22.10.2011 kl. 15:02
Jag var lite lättad då vår andra föreställning ställdes in. Scenen var en hård platta på marken och tälttaket utgjorde en gräns mellan oss och dem som satt på vita plaststolar på gräset. Jag kände mig inte kapabel till publikkontakt. Bara till att memorera repliker, inte börja skratta vid fel tillfälle och tänka på att vi alla borde skrika dubbelt mer utan att ändå åtgärda saken.
En andra chans skulle säkert ha känts annorlunda, hälften av den dödliga nervositeten skulle antagligen ha varit borta. Men efter den första föreställningen med allt festivalvimmel omkring förträngde jag det faktum att det är bra med en andra chans och var mycket okej med att fatta beslutet att ställa in den andra föreställningen då en av skådespelarna blev uppringd av en besviken och osamarbetsvillig chef.
Jag gillade arbetet med pjäsen mera än visandet av den. Det var då man hade tid och ro att faktiskt göra nåt man gillade. Värst mycket tid och ro kände jag inte att jag hade på den lite för fyrkantiga festivalscenen.
Men nya upplevelser lär en alltid någonting.
 
EP
Hur blir en pjäs till i Trotsallt-style? Om du vill veta svaret så följ med denna blogg!

Senaste kommentarer

06.05, 00:33Trotsallt ger inte upp! av Saara
19.02, 19:43Nya vindar av diktpool.ratata.fi (Joni)
18.02, 21:58Nya vindar av essellem (emma)
28.11, 21:35Boka biljett till Hänglås nu! av Robin
26.11, 15:21Boka biljett till Hänglås nu! av Stella